Efter en fantastisk NU 2010 tar nu vardagen vid igen. Konferensen gav verkligen inspiration – de bidrag som jag var på höll alla väldigt hög kvalitet och flera av huvudtalarna (inte minst forumspelsgruppen!) kändes roliga och tankeväckande. I egenskap av pedagogisk utvecklare tycker jag naturligtvis också att det var jättekul med så pass många deltagare och särskilt med så pass många intresserade och engagerade lärare!
Det skulle vara intressant att jämföra programmen av de pedagogiska utvecklingskonferenserna under årens lopp: Gävle 2003, Karlstad 2005, Kalmar 2008 och NU 2010 plus ”Netlearning”-konferenser 2002, 2004 och 2006. Går det att utläsa några röda trådar? Speglar programmen hur den högskolepedagogiska utvecklingen har utvecklats? Vad finns med och vad finns inte med?
När det gäller årets konferens kan jag inte låta bli att tänka att flera av bidragen handlade om att planera, sätta kriterier och standards, dokumentera, jämföra, ranka och utvärdera. Jag tycker att alla dessa delar är viktiga, men det jag funderar över är vilken helhetsbild som framträder: Är det visionen om en planerbar, kontrollerbar och mätbar högre utbildning som avspeglar sig här? Och vad får det för pedagogiska konsekvenser?
Agneta Stark lyfte i sitt (alltför) korta välkomstanförande tre aspekter av högre utbildning: lärande som personlig utveckling, som förberedelse inför arbetslivet och så sist lärande för att tillfredsställa samhällets och världens behov av människor med högre utbildning som kan stå för reflektion, tolkning och utopier, perspektiv som analyserar det förgångna och pekar framåt. Ibland känns det som om vi pedagogiska utvecklare är mest upptagna med nuet. Vem sätter agendan för vår dagordning? Är det kanske dags även för oss att blicka bakåt och framåt, fundera över vad vi hittills har gjort och vart vi är på väg? Eller gör vi det kanske redan - säg gärna emot mig!
Ulrike Schnaas, pedagogisk utvecklare, Uppsala universitet
Tänkvärt!
SvaraRadera