Nu har det gått en vecka sedan konferensen avslutades. Det mesta verkar ha gått bra, vissa saker kan göras bättre. En viss tomhet infinner sig och en undran: vad händer nu?
Allt och inget är nog svaret. Vi har återgått till en för de flesta ganska pressad arbetsvardag med höga krav och lite tid. En konferens förändrar inget. Förhoppningsvis har flera ändå fått inspiration och kraft, nya ideer och kontakter och en vidgad bild av vårt högskolepedagogiska fält. Möten över ämnesgränser tycker jag oftast ger en ökad känsla av gemenskap där ens egen roll får ett tydligare sammanhang.
Vi arrangörer väntar nu på att något eller några lärosäten tillsammans ska ta över stafettpinnen och anordna NU2012. Vi kommer att göra vårt bästa för att lämna vidare våra och deltagarnas erfarenheter och synpunkter som underlag för vidareutveckling av konferensen. Undervisning och lärande i högre utbildning behöver en stor gemensam arena där vi kan sprida resultat, ideer och diskutera viktiga frågor. NU2012 kan bli ännu bättre och arrangeras med nya mötesformer och genom att olika inriktningar skärs på annan ledd.
På http://www.nu2010.se/ kommer vi nu att börja lägga upp material från alla bidrag som presenterades och lite längre fram publicera nätbaserade proceedings. Vi hoppas att webbplatsen också kan fungera som forum för dialog och spridning genom Twitter och denna blogg. Länka gärna hit de många diskussioner som pågår i olika forum på nätet. Hjälp oss att göra NU2010 till en fortsatt länk mellan oss inom högre utbildning!
Fredrik Oldsjö, projektledare för konferensen
fredag 22 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
anteckningar: Milleniegenerationens särskilda lärandestrategier
Delar här med mig av anteckningar från ett mycket intressant rundabordssamtal under nu2010:
Milleniegenerationens särskilda lärandestrategier
Torsdag kl 10.30-11.30
Seminarieledare: Jan-Olof Gullö, lektor journalistik på Södertörns högskola och har sin huvudanställning inom journalistprogrammet men arbetar också med högskolepedagogiska kurser. Närvarande är ett tjugotal personer - personer från lärarutbildning, lärare informationsteknik, förlagsarbetare, studierepresentant, bibliotekarie, pedagogisk utvecklare, omvärldsbevakare..
Sedan blir det en genomgång framifrån av föreläsarens tankar kring begreppet "millenniegenerationen": de som ännu inte var vuxna vid millennieskiftet. Stötte på fenomenet i CBS 60 minutes där man beskrev dagens studenter:
kan bo hemma efter sina college-/universitetsstudier, illojala mot arbetsgivare, konverserar mha teknik under lektion, kompisar från hela världen, kan ses som ungdomar vid 35 års ålder, curlingföräldrar.
Ger som exempel att hans farfars lärandestrategier därför måste ha varit annorlunda än hans barns. Berättar att efter att hans intresse vuxit började gå igenom litteratur på området.
Bilder (projektor) som är kopplade till det han talar om:
Berättar om TV-journalistikprojekt han drivit ihop med en kollega (liknande arbetssättet med hur musikerstudenter spelar symfoniorkester):
Slutsats: Resultatet väl så bra som vid lärarintensiva kurser.
Motgångar: Fanns grupper som havererade men gruppmedlemmar fortsatte på egen hand.
Säger att fäster bättre om student är föredöme, och att de som lärare fick en känsla av att inte vara behövda vilket man ogärna vill känna men uppnådde målet: kunskap hos studenterna.
Diskussion: Milleniegenerationen för generaliserat. Och flera uttalar sig om att sett att ungdomar tar eget initiativ, hjälper varandra. Flera stämmer in i att ungdomar har tillgång till kunskap och vänner i Guatemala men begränsad kunskap om internet och informationssökning. Tar första träff i Google. Kan inte alltid göra en innehållsförteckning. Lärares funktion: Ge sammanhang, leda, pucha, höja ribban, organisera, att skapa ramar. Studenter kan göra kartor men behöver kunna värdera och tillämpa.
Lösa kommentarer: Livrädd varje år att släppa taget men det funkar. Viktigt med struktur för arbetet för när fått arbeta helt fritt fått mkt varierande resultat. Bra om lyckas få flow i det man gör men ibland inte flow förrän gjort tråkiga saker först. Bra att bli medveten om sitt förhållande till gruppen och sitt eget lärande. Aktivt lärande också förmåga att öva upp inför kommande yrke. Examniation vikigt och kan behöva hitta nya modeller.
Jan-Olof berättar om en gitarrkurs där man försökte snabba upp kursen för att få progression men elev vände gitarr fel håll. Då kom läraren ihåg hur det var att inte kunna. Detta viktigt att komma håg: hur det är att inte kunna själv.
Lärdom kan vara (enligt antecknare): Att arbeta med student-lär-student faktiskt inte något nytt men kan vara mkt effektivt om det görs rätt.
Milleniegenerationens särskilda lärandestrategier
Torsdag kl 10.30-11.30
Seminarieledare: Jan-Olof Gullö, lektor journalistik på Södertörns högskola och har sin huvudanställning inom journalistprogrammet men arbetar också med högskolepedagogiska kurser. Närvarande är ett tjugotal personer - personer från lärarutbildning, lärare informationsteknik, förlagsarbetare, studierepresentant, bibliotekarie, pedagogisk utvecklare, omvärldsbevakare..
Sedan blir det en genomgång framifrån av föreläsarens tankar kring begreppet "millenniegenerationen": de som ännu inte var vuxna vid millennieskiftet. Stötte på fenomenet i CBS 60 minutes där man beskrev dagens studenter:
kan bo hemma efter sina college-/universitetsstudier, illojala mot arbetsgivare, konverserar mha teknik under lektion, kompisar från hela världen, kan ses som ungdomar vid 35 års ålder, curlingföräldrar.
Ger som exempel att hans farfars lärandestrategier därför måste ha varit annorlunda än hans barns. Berättar att efter att hans intresse vuxit började gå igenom litteratur på området.
Bilder (projektor) som är kopplade till det han talar om:
- [Kinesisk skolklass som samarbetar med klass i Sverige]
- [Ungdom i sitt rum som gör egen musik med enkel utrustning]
- [Gramofon/Phonograf] – Skivorna kostade en gång mycket och skivspelaren, phonografen, kunde kosta ca en tiondel av kostnaden för en bil (t-ford).
- [Program för musiknedladdning på nätet]
- [Album Green Day - American Idiot. med amerikansk fotbollsspelare] – Detta album fick bl a Grammy för bästa album i USA. Innan musiken blev tillgänglig på CD, i radio eller på MTV ingick musiken från albumet i ett populärt dataspel om amerikansk fotboll. Detta alltså för att sprida musiken och för att marknadsföra albumet. Detta är ett exempel på att millenniegenerationen beskriv ha andra medievanor än äldre generationer.Detta var bakgrund till millenniegenerationen.
Berättar om TV-journalistikprojekt han drivit ihop med en kollega (liknande arbetssättet med hur musikerstudenter spelar symfoniorkester):
- I projektet var det 7 gånger fler studenter/lärare än vanligt för ett sådant projekt inom denna kurs.
- Blandat med studenter från första terminen och fjärde terminen på jorunalistprogammet
- De äldre studenterna var gruppledare (redaktörer, fotografer och redigerare) de yngre studenterna var reportrar och resarchers.
- Två veckor på sig.
- Lärarroll att handleda. Visades gå från "Vill ni ha hjälp? --> "Vi hör av oss om vi behöver hjälp!
- Visning färdiga filmer aula: nyhetsinslag
Slutsats: Resultatet väl så bra som vid lärarintensiva kurser.
Motgångar: Fanns grupper som havererade men gruppmedlemmar fortsatte på egen hand.
Säger att fäster bättre om student är föredöme, och att de som lärare fick en känsla av att inte vara behövda vilket man ogärna vill känna men uppnådde målet: kunskap hos studenterna.
Diskussion: Milleniegenerationen för generaliserat. Och flera uttalar sig om att sett att ungdomar tar eget initiativ, hjälper varandra. Flera stämmer in i att ungdomar har tillgång till kunskap och vänner i Guatemala men begränsad kunskap om internet och informationssökning. Tar första träff i Google. Kan inte alltid göra en innehållsförteckning. Lärares funktion: Ge sammanhang, leda, pucha, höja ribban, organisera, att skapa ramar. Studenter kan göra kartor men behöver kunna värdera och tillämpa.
Lösa kommentarer: Livrädd varje år att släppa taget men det funkar. Viktigt med struktur för arbetet för när fått arbeta helt fritt fått mkt varierande resultat. Bra om lyckas få flow i det man gör men ibland inte flow förrän gjort tråkiga saker först. Bra att bli medveten om sitt förhållande till gruppen och sitt eget lärande. Aktivt lärande också förmåga att öva upp inför kommande yrke. Examniation vikigt och kan behöva hitta nya modeller.
Jan-Olof berättar om en gitarrkurs där man försökte snabba upp kursen för att få progression men elev vände gitarr fel håll. Då kom läraren ihåg hur det var att inte kunna. Detta viktigt att komma håg: hur det är att inte kunna själv.
Lärdom kan vara (enligt antecknare): Att arbeta med student-lär-student faktiskt inte något nytt men kan vara mkt effektivt om det görs rätt.
söndag 17 oktober 2010
Tillbaka i vardagen med några funderingar
Efter en fantastisk NU 2010 tar nu vardagen vid igen. Konferensen gav verkligen inspiration – de bidrag som jag var på höll alla väldigt hög kvalitet och flera av huvudtalarna (inte minst forumspelsgruppen!) kändes roliga och tankeväckande. I egenskap av pedagogisk utvecklare tycker jag naturligtvis också att det var jättekul med så pass många deltagare och särskilt med så pass många intresserade och engagerade lärare!
Det skulle vara intressant att jämföra programmen av de pedagogiska utvecklingskonferenserna under årens lopp: Gävle 2003, Karlstad 2005, Kalmar 2008 och NU 2010 plus ”Netlearning”-konferenser 2002, 2004 och 2006. Går det att utläsa några röda trådar? Speglar programmen hur den högskolepedagogiska utvecklingen har utvecklats? Vad finns med och vad finns inte med?
När det gäller årets konferens kan jag inte låta bli att tänka att flera av bidragen handlade om att planera, sätta kriterier och standards, dokumentera, jämföra, ranka och utvärdera. Jag tycker att alla dessa delar är viktiga, men det jag funderar över är vilken helhetsbild som framträder: Är det visionen om en planerbar, kontrollerbar och mätbar högre utbildning som avspeglar sig här? Och vad får det för pedagogiska konsekvenser?
Agneta Stark lyfte i sitt (alltför) korta välkomstanförande tre aspekter av högre utbildning: lärande som personlig utveckling, som förberedelse inför arbetslivet och så sist lärande för att tillfredsställa samhällets och världens behov av människor med högre utbildning som kan stå för reflektion, tolkning och utopier, perspektiv som analyserar det förgångna och pekar framåt. Ibland känns det som om vi pedagogiska utvecklare är mest upptagna med nuet. Vem sätter agendan för vår dagordning? Är det kanske dags även för oss att blicka bakåt och framåt, fundera över vad vi hittills har gjort och vart vi är på väg? Eller gör vi det kanske redan - säg gärna emot mig!
Ulrike Schnaas, pedagogisk utvecklare, Uppsala universitet
Det skulle vara intressant att jämföra programmen av de pedagogiska utvecklingskonferenserna under årens lopp: Gävle 2003, Karlstad 2005, Kalmar 2008 och NU 2010 plus ”Netlearning”-konferenser 2002, 2004 och 2006. Går det att utläsa några röda trådar? Speglar programmen hur den högskolepedagogiska utvecklingen har utvecklats? Vad finns med och vad finns inte med?
När det gäller årets konferens kan jag inte låta bli att tänka att flera av bidragen handlade om att planera, sätta kriterier och standards, dokumentera, jämföra, ranka och utvärdera. Jag tycker att alla dessa delar är viktiga, men det jag funderar över är vilken helhetsbild som framträder: Är det visionen om en planerbar, kontrollerbar och mätbar högre utbildning som avspeglar sig här? Och vad får det för pedagogiska konsekvenser?
Agneta Stark lyfte i sitt (alltför) korta välkomstanförande tre aspekter av högre utbildning: lärande som personlig utveckling, som förberedelse inför arbetslivet och så sist lärande för att tillfredsställa samhällets och världens behov av människor med högre utbildning som kan stå för reflektion, tolkning och utopier, perspektiv som analyserar det förgångna och pekar framåt. Ibland känns det som om vi pedagogiska utvecklare är mest upptagna med nuet. Vem sätter agendan för vår dagordning? Är det kanske dags även för oss att blicka bakåt och framåt, fundera över vad vi hittills har gjort och vart vi är på väg? Eller gör vi det kanske redan - säg gärna emot mig!
Ulrike Schnaas, pedagogisk utvecklare, Uppsala universitet
fredag 15 oktober 2010
Uppföljning av en episk konferens
Uppe i mezzaninen börjar lunch övergå i fikapaus. Ännu finns ett pass kvar att gå på med spännande föreläsare och sen givetvis den gemensamma avslutningen i vänster hörsal, men det märks att konferensen är klar att avrundas redan nu.
Det intressanta blir hur vi alla, det vill säga de över 600 personerna här ifrån olika organisationer och lärosäten, ska kunna ta vara på all den här kompetensen och de intressanta infallsvinklarna på framtidens pedagogik. Hur blickar vi framåt härifrån? Problemet ligger väl knappast i de människor som var med på NU2010, att predika för frälsta så säga. Utmaningen blir implementeringen och kunskapsutbytet till våra övriga kollegor där hemma.
Kanske ett mer bestående nätverk kan bildas av de människor som medverkade här, utbytte erfarenheter och delade visioner? Hemsidan till NU2012 borde kunna bli en naturlig plattform för denna mer interaktiva korrespondens mellan de gamla konferensernas experter och de nya föreläsarna och besökarna till NU2012.
Framtidsdialogen kl. 14.40-15.00 är ett hett tips på de sista tankeställarna innan vi går hem härifrån. Mycket låter sig förändras. Låt oss förändra.
Det intressanta blir hur vi alla, det vill säga de över 600 personerna här ifrån olika organisationer och lärosäten, ska kunna ta vara på all den här kompetensen och de intressanta infallsvinklarna på framtidens pedagogik. Hur blickar vi framåt härifrån? Problemet ligger väl knappast i de människor som var med på NU2010, att predika för frälsta så säga. Utmaningen blir implementeringen och kunskapsutbytet till våra övriga kollegor där hemma.
Kanske ett mer bestående nätverk kan bildas av de människor som medverkade här, utbytte erfarenheter och delade visioner? Hemsidan till NU2012 borde kunna bli en naturlig plattform för denna mer interaktiva korrespondens mellan de gamla konferensernas experter och de nya föreläsarna och besökarna till NU2012.
Framtidsdialogen kl. 14.40-15.00 är ett hett tips på de sista tankeställarna innan vi går hem härifrån. Mycket låter sig förändras. Låt oss förändra.
onsdag 13 oktober 2010
Skillnaden mellan att göra på rätt sätt och att göra det som är rätt
Hallå NU2010!
Efter öppningstalet och presentationen "fyra bröllop & en begravning" bar det av till det första passet med föreläsningar, workshops och diskussioner.
Själv hamnade jag på workshopen "Fötterna i marken & blicken mot skyn - strategier för samverkan med näringsliv och samhälle i utbildningar" som hölls av Maria, Margareta och Monica ifrån Designhögskolan vid Umeå Universitet, ett bra gäng som kompletterade varandra väldigt bra.
Kärnan i deras workshop handlade om att låta studenterna arbeta med riktiga problem från ett riktigt näringsliv. Det här ger studenterna ansvar för sina deadlines eftersom det handlar om att leverera snarare än att examineras. Varför är det här viktigt? Är det för att det endast är slutprodukten som räknas? Knappast.
Det är just lärandet och den ständiga kopplingen mellan teori och sedan omsättning i praktik som gör att resan till målet blir målet i sig (för att använda en van klyscha).
Så fungerar det här endast och enkom på designutbildningar? Om man får tro Maria, Margareta och Monica så är det här en "pedagogik i liten kostym" som lika gärna kan fungera som arbetssätt på andra utbildningar och ämnen. Som student är det just progressionen i utveckling som är viktigast, att jag som student hela tiden blir bättre på det jag gör, varför också svårighetsgraden kan öka progressivt.
Det finns föreställningar om att denna projektbaserade undervisning inte gör sig bra i den traditionella högskolan och universitetet. Så för att knyta an till öppningstemat om bröllop och begravningar: jag skulle gärna fria till Designhögskolans projektpedagogik och på samma gång vilja stänga av den konstgjorda andningen för vår alltmer arkaiska universitetsutbildning.
Studentinflytande - Out
Efter öppningstalet och presentationen "fyra bröllop & en begravning" bar det av till det första passet med föreläsningar, workshops och diskussioner.
Själv hamnade jag på workshopen "Fötterna i marken & blicken mot skyn - strategier för samverkan med näringsliv och samhälle i utbildningar" som hölls av Maria, Margareta och Monica ifrån Designhögskolan vid Umeå Universitet, ett bra gäng som kompletterade varandra väldigt bra.
Kärnan i deras workshop handlade om att låta studenterna arbeta med riktiga problem från ett riktigt näringsliv. Det här ger studenterna ansvar för sina deadlines eftersom det handlar om att leverera snarare än att examineras. Varför är det här viktigt? Är det för att det endast är slutprodukten som räknas? Knappast.
Det är just lärandet och den ständiga kopplingen mellan teori och sedan omsättning i praktik som gör att resan till målet blir målet i sig (för att använda en van klyscha).
Så fungerar det här endast och enkom på designutbildningar? Om man får tro Maria, Margareta och Monica så är det här en "pedagogik i liten kostym" som lika gärna kan fungera som arbetssätt på andra utbildningar och ämnen. Som student är det just progressionen i utveckling som är viktigast, att jag som student hela tiden blir bättre på det jag gör, varför också svårighetsgraden kan öka progressivt.
Det finns föreställningar om att denna projektbaserade undervisning inte gör sig bra i den traditionella högskolan och universitetet. Så för att knyta an till öppningstemat om bröllop och begravningar: jag skulle gärna fria till Designhögskolans projektpedagogik och på samma gång vilja stänga av den konstgjorda andningen för vår alltmer arkaiska universitetsutbildning.
Studentinflytande - Out
Våga pröva och utvecklas
Tala bakom ryggen på gästen? Twitter på duken bakom talarna eller panelen väckte många tankar hos mig. Missförstå mig rätt, jag arbetar som pedagogisk utvecklare, bland annat med IT och är inte rädd för ny teknik. Jag var till och med i en diskussionsgrupp om hur sociala media kan användas vid konferensen.
Våga pröva, lära och göra bättre nästa gång är viktigt för mig. Som pedagogisk utvecklare är jag ibland lite rädd för en överbetoning av rollen som förebild, vi måste också våga med risken att allt inte blir perfekt och dra lärdomar.
Jag tror att många med mig funderade på hur bra twittrandet fungerade under den första sessionen, i det formatet. Vad jag förstår så var det fler än jag som fick problem med perceptionen. Uppmärksamheten svävar och fokusen på det viktiga som sägs i dialogen därnere störs. Själv satte jag mig och blundade för att sortera bland intrycken.
Troligtvis leder användningen till intressanta dialoger om varför vi ska använda sociala media, när och på vilket sätt. För mig skulle lärdomen vara att i ett sånt här forum strukturera upp inflödet. T.ex genom att under ett kort tillfälle fokusera twitter och gärna efter en särskild inbjudan om frågor (kan väl hävdas att det strider mot öppenheten och friheten). Eller om möjligt ha en moderator för twittrarna som summerar och lyfter frågor som kommit upp den vägen. Det behöver inte vara en begränsning av det fria men en strukturering och ett urval i relation till det som händer i rummet.
En annan fundering rör vilken dialog som inte skedde på grund av det sociala verktyget. Ingen frågestund där åhörarna fick tala med panelen, och ganska lite av det som skrevs på väggen kom in i samtalet.
Jag är dock glad att arrangörerna vågade och prövade! Jag tror att det leder till många intressanta diskussioner om varför och hur sociala medier kan användas i relation till och separat från traditionella undervisningsformer. Jag tror också att det kommer vara spännande att följa kvittret under konferensen och jag är redan fast!
Jag funderade över om jag skulle publicera det här eftersom jag låter tekniken stjäla uppmärksamhet från det viktiga innehållet i dialogen. Men i vår verksamhet finns oftast en metanivå där användningen av tekniken är stoffet och något vi behöver diskutera och lära oss kring. Därför avslutar jag med frågor och förhoppningar.
Vilka lärdomar drog ni? Vilka andra erfarenheter har ni? Jag hoppas få höra mer om positiva erfarenheter av t.ex twitter i undervisningen!
Vi ses vid fågelholken! :)
Martin Bergqvist
Universitetspedagogisk utvecklare, SU
Våga pröva, lära och göra bättre nästa gång är viktigt för mig. Som pedagogisk utvecklare är jag ibland lite rädd för en överbetoning av rollen som förebild, vi måste också våga med risken att allt inte blir perfekt och dra lärdomar.
Jag tror att många med mig funderade på hur bra twittrandet fungerade under den första sessionen, i det formatet. Vad jag förstår så var det fler än jag som fick problem med perceptionen. Uppmärksamheten svävar och fokusen på det viktiga som sägs i dialogen därnere störs. Själv satte jag mig och blundade för att sortera bland intrycken.
Troligtvis leder användningen till intressanta dialoger om varför vi ska använda sociala media, när och på vilket sätt. För mig skulle lärdomen vara att i ett sånt här forum strukturera upp inflödet. T.ex genom att under ett kort tillfälle fokusera twitter och gärna efter en särskild inbjudan om frågor (kan väl hävdas att det strider mot öppenheten och friheten). Eller om möjligt ha en moderator för twittrarna som summerar och lyfter frågor som kommit upp den vägen. Det behöver inte vara en begränsning av det fria men en strukturering och ett urval i relation till det som händer i rummet.
En annan fundering rör vilken dialog som inte skedde på grund av det sociala verktyget. Ingen frågestund där åhörarna fick tala med panelen, och ganska lite av det som skrevs på väggen kom in i samtalet.
Jag är dock glad att arrangörerna vågade och prövade! Jag tror att det leder till många intressanta diskussioner om varför och hur sociala medier kan användas i relation till och separat från traditionella undervisningsformer. Jag tror också att det kommer vara spännande att följa kvittret under konferensen och jag är redan fast!
Jag funderade över om jag skulle publicera det här eftersom jag låter tekniken stjäla uppmärksamhet från det viktiga innehållet i dialogen. Men i vår verksamhet finns oftast en metanivå där användningen av tekniken är stoffet och något vi behöver diskutera och lära oss kring. Därför avslutar jag med frågor och förhoppningar.
Vilka lärdomar drog ni? Vilka andra erfarenheter har ni? Jag hoppas få höra mer om positiva erfarenheter av t.ex twitter i undervisningen!
Vi ses vid fågelholken! :)
Martin Bergqvist
Universitetspedagogisk utvecklare, SU
Location:Sörahemsvägen,,Sverige
tisdag 12 oktober 2010
Vad du (kanske) inte visste om Marlene Scardamalia
Motiveringen utgör den bästa beskrivningen (jag känner till) av betydelsen av hennes vetenskapliga arbete.
http://www.consejoculturalmundial.org/winners-education-marlenescardamalia.php
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)